Luciapokalen 2018

Tiden flyger förbi och här på bloggen har det mestadels handlat om recept ett bra tag nu…

Har ju dock lovat ett inlägg om mitt deltagande i Luciapokalen som det ju väldigt hastigt blev bestämt att jag skulle genomföra. Läs om anledningen HÄR.

Efter det snöpliga slutet på Decembercupen var det då alltså bara att snabbt planera upp kommande veckas upplägg inför tävlingen på Luciapokalen. Så alltså inte hem och gotta sig i allt man saknat under den långa dieten utan bara att köra igång en ny tömningsvecka eftersom det bara var en vecka emellan tävlingarna! Vi körde på samma upplägg igen och det funkade fint även denna gång.

 

Återigen var jag väldigt nöjd med min form och huvudmålet med årets satsning har ju hela tiden varit att komma i bättre form än förra gången och det målet nådde jag ju redan till Decembercupen. Så är det bara det vi ska se till så är jag sjukt nöjd med vad jag åstadkommit, det kan ingen ta ifrån mig!

 

 

Men åter till själva tävlingen då. Tävlingen denna gång gick då av stapeln lördag 1 december och denna gång i Stockholm, på Älvsjömässan. Och som vanligt är det inregistrering dagen innan tävling som gäller. Så fredag förmiddag begav Jimi och jag (coach kom senare) oss av mot vår huvudstad och allt flöt på bra så i var på plats på hotellet i god tid helt enligt plan.

Inregistrering skulle starta vid 17-tiden så jag hann få mitt första lager färg innan detta. Och det här med spraytanning vid en tävling är ju en ganska så galen sak egentligen! Ett rum med små minitält där alla står spritt språngande nakna och sprays med färg! Här får man inte var blyg av sig minsann!

Efter spraytanningen var det en hel del väntandes vid inregistreringen då den tog en evinnerlig tid! Men inte så mycket annat att göra än vara tålmodig och vänta på sin tur… Hade ju inget annat planerat för kvällen heller visserligen mer än att vila och ladda för morgondagen. Men till slut var det avklarat och vi kunde bege oss till hotellet igen då för den precis nämnda vilan och uppladdningen. Coach kom förbi och kollade och godkände formen. Så bara att fylla på med lite riskakor och komma i säng i någorlunda tid för att få min skönhetssömn!

 

Lördag morgon började dagen med gröt, vilket smakade väldigt gott så klart och sen var det dags att fixa hår och smink. Efter förra veckans lärdom var jag nu ute i god tid med detta! När det då var klart begav jag mig till tävlingsarenan för att få mitt andra lager färg och sen då ta min plats backstage (som jag då aldrig hann med förra tävlingen).

 

Luciapokalen är en större och betydligt mer välarrangerad tävling och jag hade nu anmält mig att tävla i två klasser. Tänkte att det var lika bra när jag ändå var där! Så jag tävlade i klasserna ”Senior -163 cm” och ”Veteran 35-44 år” vilket då innebar att jag skulle upp på scen två gånger. Och här var det minsann ingen stress eller märkliga schemaändringar som på Decembercupen utan de höll oss hela tiden uppdaterade med vilka tider som gällde. Denna gång hann man då alltså med alla förberedelser som hör till backstage med de snabba (och goda) kolhydraterna och uppumpning av musklerna.

 

Först ut för min del var då veteranklassen och visst var det pirrigt, förra gången hann jag ju liksom aldrig bli nervös… Men väl på scen kändes det bra, jag var nöjd med min form och tyckte väl att jag presterade någorlunda med poseringarna i alla fall. Men just poseringen är ju det som jag tycker är svårast och som jag definitivt skulle behövt öva på så mycket mer egentligen. Men gjorde mitt bästa och det är ju huvudsaken.

Gick tyvärr inte vidare till final, men hade ju en chans till då i och med att jag hade en klass kvar att tävla i. Så en stunds chillande backstage samt fylla på med lite mer snabba kolhydrater och skaffa ny pump i musklerna innan det var dags att gå upp på scen igen. Tyvärr ingen finalplats här heller. Visst hade det varit roligt att få komma till final och få göra min I-walk men det är ju som sagt inget man kan styra över i denna bedömningssport. Och jag var nöjd med vad jag åstadkommit och presterat och det är ju trots allt huvudsaken, även om man alltid vill nå så högt som möjligt.

 
 
 
Kändes som ett bra beslut att genomföra även denna tävling då även om det inte var planen från början. Nu kan jag känna att jag avslutat på ett bra sätt då detta skulle bli min sista tävling och då vill man ju göra det med bästa möjliga förutsättningar så klart. Så jag är nöjd med årets satsning men nu känns det skönt att kunna slappna av lite. Jag kommer dock inte släppa min kostplan och träning bara för att tävlingarna är över, men nu kan man ha ett annat upplägg och inte behöva följa planen helst slaviskt.

Så summa summarum är att jag är grymt nöjd med vad jag åstadkommit och min form var min bästa någonsin! Det har varit en spännande, lärorik och utvecklande resa under året som har tillfört så mycket mer än bara muskler. Jag har till exempel lärt känna en hel del fantastiska människor under resans gång. Kul att hitta och lära känna människor som är lika insnöade på detta och som fattar vad det handlar om!

Min plan nu är att fortsätta träna för att hålla kroppen i en bra och hälsosam form och äta bra mat för att ge kroppen den näring och energi den behöver! Och vem vet, kanske tävlingssuget kommer igen om några år!



1 Annelie:

skriven

Jag tycker du var grymt stark som orkade ändra dig och köra ytterligare en tävling med bara en vecka emellan!!
Grymt bra presterat dessutom!! 😘

2 Charlie CS:

skriven

Får man feedback på varför man inte går vidare eller vad man kunde gjort bättre? För med en amatörs ögon är du ju grym, och när man såg filmerna från decembercupen kunde jag se andra som inte alls kändes lika bra. Eller är jag partiskt?

Svar: Tyvärr får man ingen feedback från domarna. Man får se bilder o jämföra själv typ. Och coachen har ju en viktig roll även i det. Bedömningssport är ju som sagt alltid svårt att få helt rättvist och att veta vad domarna förespråkar.
Anna Smid


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: