smids.blogg.se

På plats nummer nio på blogg-listan handlar det om "mina rädslor". Jag har väl inget direkt så där som jag är rädd för på så vis som andra kan vara till exempel för spindlar, höjder eller ormar. I alla fall inget jag kan komma på så här direkt och inget som pverkar mitt dagliga liv.

Men visst finns det saker som är mindre trevliga och saker som jag hellre undviker än utsätter mig för. Vet också att rädsla kan övervinnas genom att utsätta sig för det man är rädd för och då inse att det inte är så värst farligt egentligen.

Sen kan ju rädsla även höra ihop med att man har respekt för vissa saker så klart. De här med eld och brand är en sån sak som jag kan tycka är lite obehagligt och ju fler brandutbildningar jag har varit på desto tydligare tycker jag det blir med eldens makt och snabba framfart. Så av respekt för detta tänds det till exempel väldigt sällan några ljus här hemma och vi laddar aldrig några saker (typ telefoner) om vi inte är hemma eller över natten. Så visst kan jag väl då ha en viss rädsla för eld.

Något annat som jag tycker är otäckt är biltunnlar! Har ju blivit en del genom våra bilsemestrar i Europa under åren. I början var jag verkligen riktigt rädd, och då snackar vi ju tunnlar med lite längd så att man liksom inte ser slutet när man kör in i dem. Jag är betydligt lugnare nu för tiden, men kollar alltid längden på tunneln och har stenkoll på nödutgångar och hur lång sträcka det är kvar. Jimi däremot har aldrig haft några problem med detta utan gillar istället att lattja för att lätta upp stämningen:

Även att åka färja var jag de första semesterresorna väldigt nervös inför vilket jag numera knappt tänker på.

Vinterväglag är också något som jag har stor respekt för, men som jag också har blivit mer avslappnad med de senaste åren. Förr var det alltid magont när man var ute på vintervägar och det krävdes inte alls mycket vinterväglag för att obehagskänslan skulle infinna sig. Men efter många års tjatande fick Jimi mig äntligen att själv våga köra bil vid i vinterväglag för något år sedan och i och med det släppte min rädsla något i alla fall.

Och ni som har hängt med här i bloggen genom åren minns kanske vilken panik jag hade för just vinterväglag på vår semesterresa sommaren 2011 när vi åkte på snöiga vägar upp och nedför Grossglockner?! Om inte så kan ni läsa om det HÄR.

 

Finns även ett klipp på Youtube som jag lagt upp. Dock ser det så här i efterhand inte så otäckt ut som jag vill minnas att det var...

Så visst finns det väl en del rädslor i mitt liv när man väl börjar fundera, men ändå inget större som påverkar mitt vardagliga liv.

Men den största rädslan jag känner är att det skulle hända något med de som står mig närmast i livet! Och det tror jag är en rädsla som många känner, men som man inte kan göra något direkt åt. Men viktigt att tänka efter och värdesätta varje dag och stund i livet tillsammans med dessa viktiga människor i livet!