smids.blogg.se

Under ett antal år nu har ju träning varit en stor del av mitt liv. Blickar jag bakåt så är det väl från år 2015 som det har varit väldigt mycket träning och fokus på ”rätt” kost i och med att det nog var då jag bestämde mig för att tävla inom Bodyfitness. Sommaren 2016 genomförde jag min första tävling (du kan läsa om den HÄR) och sen dess har det blivit några till (du kan läsa om dem HÄR och HÄR och HÄR).

Att tävla inom det här med fitness kräver som sagt en hel del planering och förberedelse, det tar ju ett tag att bygga muskler och forma kroppen så som man (och domarna) vill ha den. Så under alla dessa år har jag då alltså haft detta i huvudet och mat och träning har hela tiden varit med tanke på att ”bygga en bra form”. Inte alltid så sunt kanske och jag har lyckats olika bra i olika perioder.

Min senaste tävling var Luciapokalen 2018, alltså lite mer än ett år sedan. Då (precis som året därför innan…) var min tanke att det var min sista tävling och jag var nöjd med det. Det tar som sagt mycket tid (och pengar) och man får välja bort en hel del annat i livet. Det har hela tiden varit mitt eget val och jag har trivts bra med det, men det påverkar ju även folk runt omkring så klart.

Sen har det väl ändå legat och gnagt lite i huvudet ända sen dess att man kanske, kanske har ett sug på att ändå tävla någon mer gång…. När folk har frågat om jag kommer tävla mer har jag svarat att ”nej, det ska jag inte – men man vet ju aldrig om några år eller så…”

Och det är väl lite så det har varit i min hjärna en tid, kanske att jag ändå vill tävla en gång till?! Och då har jag liksom inte helt kunna släppa detta fokuserade tänk på kost och träning och liksom fortsatt med kostplan och träningsupplägg med tävlingstankar i bakgrunden, även om det då inte var tänkt så efter tävlingen i december 2018.

Men så för någon vecka sen rannsakade jag mig själv helt och hållet och kände att nu måsta jag bestämma mig för vad jag vill! Och då landade jag i att visst vore det kul och utmanande att tävla igen, MEN jag kände ändå att det är bra nu och alltså inga mer tankar på fler tävlingar. Skönt ändå att liksom landa i ett beslut och då kunna ha det som utgångspunkt i livet så att säga.

Sen är det en stor omställning, framför allt mentalt, i att landa i hur jag nu ska tänka kring kost och träning. Självklart tycker jag att träning och ”rätt” mat är viktigt så jag kommer ju inte släppa på det. Däremot kan jag då alltså tänka lite annat och äta och träna med lite andra målsättningar än att vara i en tävlingsform.

Beträffande träningen så har jag lagt om mitt upplägg till att huvudsyfte är att bibehålla den muskelmassa jag har, men då inte bygga på mer. Istället fokusera på att en bra grundfysik och satsa lite mer på förbränningsträning just nu för att ”forma till” kroppen lite.

Vad det gäller maten behöver jag nu inte följa en kostplan så slaviskt som jag gjort innan, men fortsätta äta ”rätt” men då lite mer varierat. Just detta med maten är svårast känner jag då jag under så många år inte behövt tänka på vad jag äter eller hur mycket, har ju bara följt direktiv från coachen. Så här tänker jag att jag får ta det lite ett steg i taget. Började med att göra slut på de redan fixade matlådorna och det som redan var inhandlat för att se till att detta gick åt. Nu kommer jag fortsätta med samma typ av lunchlådor till jobbet tror jag. Smidigt ändå att fixa allt klart på söndagen, och då göra det relativt enkelt med en och samma rätt under en vecka. Sen kan det ju variera mer från vecka till vecka så klart. Tanken med middagen är att jag och Jimi återigen ska äta samma mat, alltså att jag lagar en maträtt som vi äter båda två. Innan gjorde jag ju även middagslådor för en hel vecka i taget och samma vecka efter vecka och sedan lagade jag ”egen” middag till Jimi under veckan. Här gäller det nog att ta det lite pö om pö så magen får vänja sig vid lite annat än typ kyckling…

Har nu kört på detta ”nya” i ungefär två veckor så svårt att utvärdera egentligen eftersom jag tar det stegvis. Men hittills känns det bra, jobbigast som sagt tänket kring maten – här måste hjärnan verkligen få vänja sig vid att tänka själv och inte bara äta det som står på pappret. Nu vet jag knappt vad som är lagom mycket att äta. Och jag vet att jag måste lägga band på mig vad det gäller det här med ”gottigheter” då jag är en riktig sockerråtta och lätt kan åka fast i sockerträsket.

Så även om jag inte följer en strikt kostplan kommer jag undvika onyttigheter under veckorna för att kunna äta det till helgen istället. Givetvis kommer jag göra undantag några enstaka gånger utan att känna att det är katastrof för det. Och kommande helg nu kommer det göras många undantag för då är det dags för den årliga Göteborgshelgen med mamma. Då äter vi gott hela tiden, med start redan på resan dit med godis på bussen! Det ser jag fram emot!

Får återkomma med en lite bättre utvärdering av det nya när det gått lite längre tid, men som sagt hittills känns det bra!