Att prioritera sig själv
De senaste veckorna har det varit galet mycket att göra på jobbet och att man då dessutom har svårt att lita på någon annan utan helst vill göra allt själv så blir det väldigt intensivt… Har räknat på att jag snittat på 50 timmars arbetstid/vecka vilket inte är så himla bra kanske. Får dessutom inte ut ”övertid” på något sätt och vis utan blir att jag jobbar gratis… Har man kontrollbehov så har man!
Hade det då inte varit för min träning så hade jag nog lätt gjort många fler timmar i veckan! Men då jag har mitt träningsmål uppsatt så är min träning så klart väldigt viktig och får inte ”hoppas över” till förmån för obetalt jobb.
Dessutom så ger ju träningen enormt mycket tillbaka då jag både kan ta ut eventuell frustation på vikterna samtidigt som jag försöker koppla bort jobbet när jag är på gymmet. Jag vill liksom att gymmet ska vara en frizon från jobbet. Funkar inte helt ut då man ibland träffar kollegor eller andra som frågar om jobbet då man är på gymmet, men jag försöker i möjligaste mån alltså koppla bort.
Inser också att det inte i längden fungerar att jobba så extremt mycket och att det egentligen inte är någon som tackar mig för det. Så ett stort mål för mig är att våga släppa taget och inte ta på mig mer jobb än jag mäktar med (inte ens så mycket heller för den delen för även där har jag svårt med gränssättning).
Jag ska också försöka lära mig att använda det där lilla ordet ”nej” lite mer och som sagt låta andra sköta sitt jobb utan att jag måste lägga mig i, så får det bli som det blir!
Inte lätt en endaste sekund, men det blir ju ingen förändring om jag inte tar tag i det själv.
Förväntar mig inga mirakel av mig själv utan får börja med små, små steg och faktiskt prioritera mig själv och min träning/kost högre än många andra saker.
