smids.blogg.se

Ja i lördags var den då äntligen här dagen som jag väntat på så länge! Känner att det blir ett ganska så långt inlägg så jag kommer bara hålla mig till själva tävlingen och resultatet och återkommer med ett annat inlägg där jag skriver lite mer om mina reflektioner kring det hela.

Redan i fredags åkte jag och Lisbet då till Alingsås då det är inregistrering dagen innan tävling. Inga konstigheter med det och det var lite skönt att få ”reka” scenen lite innan man skulle ut där på själva tävlingen! Hela fredagen var lugn och det handlade mest om att fylla på med ris och torsk regelbundet under dagen, man gick liksom som efter en mat-klocka hela dagen med en påse ris alltid redo! Sista målet intogs vid 22-tiden och då lyxade jag till det med ett glas vin till också minsann! Det är visst något som ”hör till”…

Hela natten sov jag faktiskt bra, vilket jag absolut inte trodde i förväg. Men redan klockan 05.00 var det dags att gå för att påbörja förberedelserna för dagen, klockan 08.00 räknade vi med att vara på plats och då det tar ju lite tid med smink och hår så lika bra att vara ute i god tid! Lite gröt och ägg fick jag även äta till frukost. Kan väl vara det enda som var lite tråkigt då – att sova på hotell och inte kunna gå loss på frukostbuffén!

Sen var vi då på plats på Alströmergymnasiet där tävlingen skulle gå av stapeln. Vi gjorde oss hemmastadda i Backstage 2-lokalen som skulle vara våran boning de första timmarna innan tävlingen. Att göra sig hemmastadd innebar att rulla ut liggunderlaget på golvet i ett omklädningsrum och sedan ligga där med benen i högläge för att undvika onödig ansamling i dem.

 

När det sen då var kanske en timma kvar till vi skulle upp på scen förflyttade vi till Backstage 1. Det var väl då som nervositeten började smyga sig på allt mer. Nu var det liksom dags att byta om till min snygga bikini, på med smycken och skor och se till att allt var på plats ordentligt (bikinin limmades dessutom fast för säkerhets skull). Sen var det att börja värma upp kroppen och hitta ”pumpen” så att musklerna gick spänna på bästa möjliga sätt. I med lite banan och torkad aprikos det sista också för lite extra energi.

Sen den sista kvarten fick vi jämna rapporter som ”Bodyfitness korta, 15 minuter till start” och nu började man bli ännu lite mer nervös! Sen var det då dags att ställa upp bakom scen för att alldeles strax gå ut där och köra den så kallade i-walken! När man stod där bakom skynket vid kanten av scenen var man verkligen taggad! Och nervös så klart, men jag trodde dock att jag skulle vara mycket mer nervös än vad jag faktiskt var.

Vi var sex stycken i min grupp och alla skulle ut på scenen ”en och en” och det kändes riktigt bra att jag då var näst sist ut. Då hann man liksom kolla in de andra så man visst vad man skulle göra och man behövde inte stå så länge på scenen och ”vänta ut” de andra.

Så var det då min tur, jag hör speakern ropa upp mitt startnummer, mitt namn och mitt team – nu var det dags! Och vilken härlig känsla att då höra att jag har folk i publiken som jublar och klappar händer när jag äntrar scenen! Sen här på scenen är det nästan som om jag inte riktigt kommer ihåg allt – men jag vet att det kändes stort och häftigt att äntligen, äntligen få göra det som jag slitit hårt för! Jag gjorde mina inövade poser och kände att jag fick till dem hyffsat! Det som man oroat sig mest för var väl ändå att snubbla eller slinta på klackarna med det klarade jag mig undan!

En härlig känsla att stå där och se Jimi i publiken tillsammans med min mamma och pappa. Även min moster och hennes man satt där och jag vet att någonstans i vimlet fanns även två gamla arbetskamrater (dem såg jag inte, men hörde dem). Och coach Lisbet också då så klart som kunde visa tummen upp!

När vi alla gjort våran i-walk ställde vi upp på linje för att köra det som kallas kvartsvändningar då vi alla gör samma pose så att domarna kan jämföra oss bredvid varandra. Även detta kändes bra och jag lyckades sätta poserna utan några missöden.

 

Sedan fick vi kliva av scenen och vänta in sammanräkningen av domarnas poäng så tillbaka till Backstage 1 för att kunna andas ut lite helt enkelt. Känslan där och då var så underbar och den spontana känslan var att ”det här vill jag göra igen” och att tiden där på scenen var alldeles för kort… Men jag var verkligen nöjd och glad och kände att oavsett placering (kanske inte sist men…) så var jag nöjd med min prestation och att jag gjort något helt nytt som jag aldrig tidigare har gjort!

Så efter en kort stund var det då dags att gå upp scenen igen för att få reda på resultatet. Nu var det ju inte alls lika nervöst för nu var det ju ingen som skulle bedöma mer. Dock så slarvade jag här och visade inte upp mig helt från min bästa sida, vilket inte spelar någon större roll kanske, men lite onödigt slarvigt. Nåja, gjort är gjort. Den spänning som rådde nu var ju att få veta hur det gått. Och s klart börjar man ju nedifrån det vill säga med plats nummer sex. Och visst var det skönt att inte höra mitt namn där! Inte heller på plats fem var det mitt namn, men väl på plats nummer fyra!

Så en fjärdeplats blev det för min del och det är jag verkligen nöjd med! Helt klart hade plats nummer tre känts bättre så man ändå kom på pallplats men det spelar ju egentligen ingen större roll!

Det var verkligen en superkul dag och jag kan väl känna att jag fått lite blodad tand!